Поиск по сайту
Авторизация
Логин:
Пароль:
Регистрация
Забыли свой пароль?

Вступи в Союз

Скопа - птица 2018 года

BG.jpg

Систематическая галерея
baner_Sturman.gif
agrol.jpg

Интернет-конкурс кормушек

Экогид1.jpg  



Fågelliv i Ryssland/As the bird flies in Russia

  • Архив

    «   Январь 2018   »
    Пн Вт Ср Чт Пт Сб Вс
    1 2 3 4 5 6 7
    8 9 10 11 12 13 14
    15 16 17 18 19 20 21
    22 23 24 25 26 27 28
    29 30 31        

Winter birds around Novosibirsk

Winter birds around Novosibirsk

For the most part, the wintering birds around Novosibirsk are familiar to a northern european, but some common Swedish species are absent, such as the blue, marsh, and crested tits, and the green woodpecker. The greenfinch is rare in winter, and the jackdaw and rook migrate. On the other hand, there are species which are rare or absent in Sweden: long-tailed rosefinch, grey bullfinch, eastern carrion crow, azure tit, and white-backed woodpecker.

In Akademgorodok and the Botanical garden, feeding the birds is very popular and bird feeders made of plastic bottles filled with sunflower seeds are scattered in the woods. Frequently, a squirrel or feral pigeon “settles in” in such a bottle feeder. People often put out lard on the balcony, which is appreciated by many birds. The grey, great spotted, and white-backed woodpeckers, perhaps also the black woodpecker, is attracted by the fat, while the lesser spotted and three-toed woodpeckers apparently do not visit bird feeding stations.

The great tit is probably the most abundant species. The eurasian nuthatch and the long-tailed tit are common. In the Botanical garden's woodlands they are accompanied by willow tit, coal tit, treecreeper, and goldcrest. The hazel hen is relatively common, as shown by telltale tracks in the snow. The Ural owl hunts squirrels and small rodents, which are attracted to bird feeders. Crossbills and siskin prefer spruce and larch trees, redpoll and goldfinch prefer birch and weedy fields, while the hawfinch, bullfinches and in some years, pine grosbeaks, eat berries with hard kernels of various size. Waxwings are often found in large quantities. The sparrow hawk migrates and is uncommon in winter, while the goshawk (different races) likely is scarce because of persecution.

In the countryside, many birds are found along roads which are kept open. Flocks of tree sparrow, bullfinch and redpoll are often seen, raven, (grey) carrion crow, magpie and jay likewise, while snow bunting, horned lark, black grouse and grey partridge are more infrequent. The nutcracker is uncommon but sometimes visits bird feeding stations. The longtailed rosefinch likes weedy places in general and the azure tit prefers shrubbery adjacent to wetlands. Depending of the availability of small rodents, owls can be seen along the roads: hawk owl, breeding in the area, and snowy owl, fr om the northern tundra. The Ural owl is seen regularly along roads, while the other owls are very rare, as are also capercaillie and willow grouse.

Downstream of the Ob sea power station, wh ere there is always open water, are mallard, goosander, goldeneye, white-tailed eagle and sometimes rarities such as smew and long-tailed duck. Every year in January, a census of aquatic birds along the Ob is carried out in Novosibirsk.

Vinterfåglar kring Novosibirsk

Till största delen är vinterfågelfaunan i västra Sibirien välbekant för nordeuropéer, men en del svenska vinterfåglar saknas helt, såsom blåmes, entita, tofsmes och gröngöling. Grönfink är en sällsynt vintergäst, kajor och råkor flyttar bort. Å andra sidan finns här arter som sällan besöker Sverige: långstjärtad rosenfink, grå domherre, östlig svartkråka, azurmes och vitryggig hackspett.

I Akademgorodok och Botaniska trädgården är fågelmatning mycket populärt och lite överallt hänger enkla fågelbord tillverkade av plastflaskor  som fylls på med solrosfrö. Ofta ”parkerar” sig en ekorre eller stadsduva i en sådan fågelmatning. Folk lägger ofta ut grisfett på balkongen, vilket också uppskattas av många fåglar. Gråspett, större hackspett och vitryggig hackspett attraheras av fett, eventuellt också spillkråkan, medan mindre hackspett och tretåig hackspett mig veterligen inte besöker fågelmatningar.

Talgoxen är nog den mest allmänna vinterfågeln. Nötväckan och stjärtmesen är också vanliga. I Botaniska trädgårdens skogsmarker har de sällskap av talltita, svartmes, trädkrypare, enstaka kungsfåglar. Järpen är ganska vanlig, vilket visas av dess spårlöpor i snön. Slagugglan jagar ekorrar och smågnagare som lockas till fågelmaten. Korsnäbbar och grönsiskor föredrar gran och lärkträd, gråsiskor och steglitsor ses i björkar och ogräsfält, medan stenknäck, domherrar och, vissa år, tallbitar äter stenfrukter av olika storlekar. Sidensvans förekommer ofta i stor mängd. Sparvhöken flyttar oftast bort, medan duvhöken (av olika raser) sannolikt är sällsynt pga förföljelse.

På landsbygden finns många fåglar längs vägar som trafikeras. Flockar av pilfink, domherre och gråsiska ses ofta, likaså korp, grå kråka, skata och nötskrika, medan snösparv, berglärka, orre och rapphöna ses mer oregelbundet. Nötkråkan är ovanlig men besöker ibland traktens fågelbord. Den långstjärtade rosenfinken vill ha ogräsrika marker och azurmesen föredrar buskage i anslutning till våtmarker. Beroende av tillgången på smågnagare, observeras tidvis hökuggla (i häckningsområdet) och fjälluggla (från arktiska tundran). Slagugglan ses regelbundet längs vägarna, men övriga ugglor är sällsynta. Detsamma gäller tjäder och dalripa.

Nedströms Ob-havets kraftstation, där det alltid finns öppet vatten, hittar man gräsand, storskrake, knipa, havsörn och ibland någon sällsynthet som salskrake och alfågel. Varje år i januari görs i Novosibirsk en kvantitativ inventering av vattenfåglarna längs Ob.

Фото:

Altai in november

Altai in november.

Of course, there is more to see and do in the Altai during the summer, more birds, animals, flowers and lake swimming than during autumn and winter. But the cold seasons have their advantages for the nature tourist, especially in the mountainous areas of the Altai:

- cost of housing is lower during the off-season, even if some resorts and lodges are closed.

- nature is more undisturbed during the winter, there are fewer visitors.

- animals and birds living remotely and at high altitude during the summer, come down to lower altitudes and closer to roads and settlements in winter, thus becoming easier to observe.

A surprisingly large number of bird species overwinter in the Altai, including some visiting from the north. The reason is that many places have a favourable local climate, which allows apple trees to survive. In some valleys adjacent to south-facing slopes, relatively warm and dry ”foehn” winds are blowing. The sun rises quite high even in midwinter, and is able to create snow-free ground on the southern slopes. Elsewhere, large areas in the south-eastern (russian) Altai receive insignificant rainfall during winter and winds sweep away the little snow that still falls. Thus, seed-eaters and herbivorous birds and grazing animals have good access to food. In addition, many mountain rivers and streams never fully freeze even during severe winters.

The list of bird species that can be seen in the Altai in winter is long and includes, among others, the following:

Rough-legged buzzard, upland buzzard, golden eagle, black vulture, bearded vulture (lammergeyer), gyrfalcon, rock ptarmigan, willow grouse, Altai snowcock, chukar, grey partridge, Daurian partridge, hill pigeon, eagle owl, Tengmalm’s owl, pygmy owl, northern hawk owl, Ural owl, great grey owl, all 6 siberian woodpeckers, horned lark (local or arctic race), great grey shrike, Siberian jay, nutcracker, chough, alpine chough (rare), dipper (different races/morphs), brown accentor, marsh tit, willow tit, Siberian tit, azure tit, wallcreeper (rare), rock sparrow, eastern goldfinch, twite, several species of snow sparrows, mountain finches, rosefinches, crossbills, furthermore, pine grosbeak, hawfinch, Godlewski’s bunting, and meadow bunting.

Altai i november.

Givetvis finns det mer att se och göra i Altai under sommaren, mer fåglar, djur, blommor och badmöjligheter än under höst och vinter. Men de de kalla årstiderna har sina fördelar för naturturisten, speciellt i bergsområden som Altai:

- boendekostnaden är lägre under lågsäsong, även om detsamma gäller utbudet.

- naturen är mer ostörd under vintern, besökstrycket är lägre.

- djur och fåglar som lever svårtillgängligt och på hög höjd under sommaren, kommer ner till lägre nivåer och närmare bebyggelsen under vintern och blir lättare att träffa på.

Förvånansvärt många fågelarter övervintrar i Altai, inklusive en del tillresta från norr. Anledningen är ett på många håll gynnsamt lokalklimat, som ställvis även tillåter fruktodling (äppelträd). I vissa dalgångar i anslutning till sydvända bergssidor blåser relativt varma och torra ”fönvindar”. Solen står ganska högt även på midvintern och förmår skapa barmark på sydsluttningar. Stora områden i sydöstra (ryska) Altai får obetydlig nederbörd under vintern och vinden sopar undan den lilla snö som ändå faller. Det medför att frö-och växtätande fåglar och betande djur har lätt att hitta mat. Dessutom finns i bergsområdena många vattendrag som aldrig helt fryser till även under stränga vintrar.

Listan på fågelarter som kan ses i Altai på vintern, är lång och innefattar bl.a. följande:

Fjällvråk, mongolvråk, kungsörn, grågam, skäggam, jaktfalk, fjällripa, dalripa, Altai-snöhöna, berghöna, rapphöna, stäpprapphöna, stenduva, berguv, pärluggla, sparvuggla, hökuggla, slaguggla, lappuggla, alla 6 sibiriska hackspettar, berglärka (lokal resp. arktisk ras), varfågel, lavskrika, nötkråka, alpkråka, alpkaja (sällsynt), strömstare (olika raser/morfer), brun järnsparv, entita, talltita, lappmes, azurmes, murkrypare (sällsynt), stensparv, östlig steglits, vinterhämpling, flera arter av snöfinkar, alpfinkar, rosenfinkar, korsnäbbar, vidare tallbit, stenknäck, mongolsparv och ängssparv.

Фото:

The Botanical garden, Akademgorodok, Novosibirsk

Botaniska trädgården, Akademgorodok, Novosibirsk

Söder om Akademgorodok breder den Centrala Sibiriska Botaniska trädgården ut sig över en yta större än 10 kvadratkilometer. En mindre del består av parkanläggningar runt huvudbyggnaden och andra byggnader för forskning, samt odlingsytor. En större del består av skog som får utvecklas fritt men som också innehåller försöksplanteringar av diverse, för regionen och platsen exotiska, trädslag, exempelvis gran, cembratall och sibirisk lärk och ek. De tre första förekommer naturligt i regionen, men inte just i detta område, och ek växer inte vilt någonstans i Sibirien.

Området befinner sig i den vegetationszon/klimatzon som kallas ”Pod-tajga”, söder om ”Sydtajgan” och norr om ”Skogsstäppen”. Det är alltså det sydligaste sammanhängande tajgabältet. Dominerande trädslag är björk, tall och en del asp. Vilken av dessa arter som dominerar, verkar mest bero på jordarten. På grövre jordarter, sandiga marker, dominerar tallen, på andra håll är det nästan ren björkskog.

Sibirien är på många håll opåverkat av inlandsisar och jordlagren är mäktiga. Området där Botaniska trädgården befinner sig är inte speciellt kuperat, men de små vattendrag som finns har gett upphov till många och djupa raviner och dalstråk.

Skogen och parkerna är ett omtyckt strövområde och utflyktsmål för lokalbefolkningen och jag tar en promenad där så fort tillfälle ges. Tråkigt är det aldrig!

The botanical garden, Akademgorodok, Novosibirsk

To the south of Akademgorodok, The Central Siberian Botanical garden stretches over an area larger than 10 square kilometers. A smaller part consists of landscaping around the main building and other buildings for research, as well as cultivations. A major part consists of forest that is allowed to develop freely, but which also contains experimental plantations of miscellaneous, exotic, given the region and the site, tree species such as Spruce (Picea abies), Siberian pine (Pinus sibirica), Siberian larch (Larix sibirica) and oak (Quercus sp.). The first three occur naturally in the region, but not precisely in this area, and the oaks do not grow wild anywhere in Siberia.

The area is in this vegetation/climate zone is called ”Pod-taiga”, to the south of the ”Southern tajga”, and to the north of the ”Forest steppe”. Thus, it is the southernmost continuously forested region. Major tree species are birch, pine and some aspen. Which of these species dominates seems to depend on the soil texture. On coarser soils, sandy soils, pine trees dominate, at other places it is almost pure birch forest.

Siberia is in many places unaffected by glacial ice caps and the soil is often very deep. The area where the Botanical garden is located is not especially hilly, but the small streams that exist have given rise to numerous and deep ravines and valleys.

The forest and parks is a popular recreational area and tourist destination for the locals and I take a walk there as soon as the opportunity arises. It is never boring!

Фото:

Siberian woodpeckers and bullfinches

I am located in Akademgorodok some kilometers south of Novosibirsk. Akademgorodok was founded 60 years ago, with universities, institutes, housing and everything else needed for research from the cradle to the grave. Infrastructure is maintained and developed, but the city lost its special status when the Soviet union dissolved.

I study Russian and get practical use of theoretical knowledge in daily life. A small problem, however, is that many russians I meet here are equally interested in practicing their English as I my Russian.

Today it is snowing. I keeps me indoors apart from a walk to the mall. To walk in this part of town means to go through or around a larger or smaller park with the overgrown forest. Overgrown, but busy: everywhere there are the beaten paths, the whole winter through. The richness of woodpeckers, feels exotic for a Swede: a short walk to the supermarket, there are good chances to see more of siberia's 6 types of woodpecker (black woodpecker, grey woodpecker, three-toed, white-backed as well as the greater and lesser spotted woodpecker). The most common species are the greater spotted woodpecker. Many other winter birds, for example, bullfinch, are also well-known for a Swede. But the other day I discovered something more exotic, namely the two grey bullfinches (cinerea; uncertain if it is a morph, race, or species). I have seen them before, but not in the past among the buildings.

----------------------------------------
Originaltexten: ber om pardon f?r ?, ?, och ? !

Jag befinner mig i Akademgorodok n?gra mil s?der om Novosibirsk. Akademgorodok grundades som en forskarby f?r 60 ?r sedan, med universitet, institut, bost?der och allt annat som beh?vs f?r ett forskarliv fr?n vaggan till graven. Infrastrukturen finns kvar och utvecklas, men staden f?rlorade sin speciella status n?r Sovjetunionen uppl?stes.

Jag studerar ryska och f?r praktisk nytta av teoretiska kunskaper i det dagliga livet. Ett litet problem ?r dock att m?nga ryssar jag m?ter h?r ?r lika intresserade av att praktisera sin engelska som jag min ryska.

Idag yr sn?n utanf?r f?nstret. Jag h?ller mig inomhus bortsett fr?n en promenad till k?pcentret. Att promenera i den h?r delen av staden betyder att ta sig igenom eller runt ett st?rre eller mindre skogsparti med vildvuxen skog. Vildvuxen, men trafikerad: ?verallt finns upptrampade stigar, hela vintern igenom. Rikedomen p? hackspettar k?nns exotisk f?r en svensk: p? en kort promenad till aff?ren finns goda chanser att se flera av sibiriens 6 hackspettarter (spillkr?ka, gr?spett, tret?ig, vitryggig samt st?rre och mindre hackspett). Den vanligaste arten ?r st?rre hackspett. M?nga andra vinterf?glar, exempelvis domherren, ?r ocks? v?lk?nda f?r en svensk. Men h?romdagen uppt?ckte jag n?got mer exotiskt, n?mligen tv? gr? domherrar (cinerea; os?kert om det ?r en morf, ras, eller art). Jag har sett dem f?rut, men inte tidigare bland bebyggelsen.

Фото:




© 2003-2018 Союз охраны птиц России
Создание сайта - Infoday Media